I den förra bloggposten om multefiske (Multetips del 1 – Lokalisering) gick vi igenom lokalisering och man behöver inte vara raketforskare för att förstå vikten av att först ha multe att fiska på. Men nu är det jobbet gjort och vi kan raskt gå vidare till teknik och taktik. Fokus kommer att ligga på fiske med bröd, även om andra metoder som till exempel flugfiske fungerar. Jag föredrar dock att använda mig av tekniker som ger störst chans till fisk och flugfiske är inte riktigt min melodi – även om det är förbaskat kul att drilla multe så att backingen formligen sprutar ut. Flugfiske kräver också en helt annan approach och att blanda mete med viftfiske blir rätt rörigt i en och samma artikel.
Nåväl, utrustning var det vi skulle prata om. Fördelen med multefiske längs kusten är att metoden inte kräver speciellt mycket grejer. Du kan komplicera till det med att fiska från båt eller annat flytetyg, men merparten av den fisk jag fångar tas på grunt vatten där inte ens en kanot kommer in. Med hjälp av en lätt packning täcker man större ytor och därigenom har man större chanser att dels hitta fisk och dels vara tidsmässigt effektiv med betet i vattnet.
Oavsett väder börjar jag med att ta på mig ett par lätta andningsvadare vid bilen. De fungerar främst som ett skydd mot fästingar och törnförsedd växtlighet på väg ner till vattnet. Andelen fästingar har ökat explosionsartat på västkusten och det är mer regel än undantag att man ser ett gäng sådana gynnare på vadarna efter en ack så kort promenad genom sommargrönskan. Sedan är vadarna ett stort plus när du kanske spenderar en hel dag i eller vid vattnet. Alla som vet vad svenskt midsommarväder innebär, vet också att vattentempen kanske inte håller mer än 15 grader och då kyls man snabbt ner. Ibland kommer du att stå utvadad som en fågelskrämma på en och samma plats i timmar och du kan ge dig fan på att har du inga vadare på dig kommer multen in när du gått i land för att värma upp dig…
Utöver andningsvadare kör jag en fiskeväst i stor storlek med djupa fickor där det får plats gott om brödskivor. Även om du har en ryggsäck är det viktigt med lättåtkomligt bröd – i mängder. Det är inte ovanligt att en grupp med multar plötsligt dyker upp ur intet precis där du står. Och att då börja kränga av dig ryggsäck för att få tag på mäskbröd leder mest troligt till att fisken försvinner lika snabbt som den dök upp. Med bröd i fickorna kan du försiktigt dra av små bitar och sprätta ut dem med hjälp av tummen och pekfingret. Mer om detta lite längre fram i denna följetong.
Ibland går det även med ultralätt packning!
Jag och min fiskekompis kör med spön om 11-12 fot med en testkurva på 1,75 lb. Rullarna är laddade med gul flätlina kring 0,15 mm för mesta möjliga linkontroll. Till flätlinan knyts en fluorocarbontafs på 2-3 meter om ca 0,20-0,28 mm med hjälp av en Albright-knut och i änden sitter en trekrok i storlek 6-12. Detta är vår standardutrustning för fiske med flytande bröd. Vi kör även en del med flöte och för egen del gillar jag små pennflöten som fästs med flötesgummi. Detta gör att du bara behöver klippa av tafsen vid kroken, föra på gummina och knyta på kroken igen för att snabbt vara beredd om multarna gå djupt. Men först lite info om fiske med flytande bröd om är den metod som jag tar flest multar på.
Olika brödtyper, fluorocarbon, krok och några flöten – mycket mer behövs inte!
Att fiska med flytande bröd på grunt vatten innebär att brödet och kroken är den enda vikten som du har för att nå multarna. Och eftersom multe inte är en dussinfisk gäller det att du kan pricka rätt utan missöden när det väl behövs. Ibland kan det går dagar och veckor utan att du gör ett enda kast och då är linan oftast tajt på lindad på spolen vilket innebär att den inte löper av lätt. Därför är det viktigt att innan varje fiskepass (och några gånger under passet) sätta på en stor brödbit, blöta ner den och dra iväg ett långt kast. Låt brödbiten ligga en liten stund och gör sedan ett knyck så att den lossnar. Nu kan du veva upp löslina så att den lägger sig lätt och luftigt på spolen inför skarpt läge.
Med tunna tafsar fångar du fler multar, men var beredd med lätt broms när det exploderar efter mothugget…
Flätlina har också en jobbig benägenhet att skapa så kallade vindknutar, vilket i korthet innebär att det bildas ett skatbo på 0,0001 sekunder i utkastet som i sin tur leder till att härvan fastnar i ringarna och trekrok med tillhörande brödbit dimper ner i 1200 km/h mitt framför fötterna eller ännu hellre gör att ljudligt ”KLATSCH” i vattnet och skrämmer fisken. I 18 fall av 10 innebär det även att du måste klippa av linan och tackla om… Orsakerna till vindknutar kan vara många, men i grund och botten gäller det att spola på linan hårt och inte överfylla spolen för att undvika dem. Men när man vill ha det yttersta lagret löst för att komma så långt som möjligt med en fjuttig brödbit tänjer man naturligtvis på gränserna. Även kombinationen rulle och spö spelar en roll i det hela och till syvende och sist gäller det att testa sin utrustning om och om igen på torra land eller vid vattnet i med- och motvind för att se om det uppstår vindknutar ofta, emellanåt eller aldrig. Om det trasslar sig, prova med mer eller mindre lina och med olika rullar. Jag har själv bommat många, många multar på grund av vindknutar och idag har jag tack och lov en kombination av spö, rulle och lina som jag kan lita på. Känslan när du positionerat dig perfekt inför ett kast mot en klunga med storvuxna multar som mumsar på gratisbitar av bröd och linan ögonblicket efter ser ut som en thailändsk telefonledning – den är inte rolig…
Det var då ett jädra tjat om utrustning – blir det inte fiske snart säger du? Nja, det är min blogg och passar du inte dig så lägger jag in en bild på en fågel 🙂 Nä, du har rätt. Nu går vi och fiskar!
Västen är full av bröd, multarna är på plats och… vänta lite här nu… Vilket bröd är västen full med? Det hade jag ju glömt att berätta om. Nåväl, vi pausar fisket en stund till då. Man kan tycka att brödet inte spelar så stor roll bara det flyter. Och jo, du kan få multe på allehanda flytetyg och jag har till och med fångat fisk på små bitar av tvättsvamp. Men när det gäller kontinuitet och effektivitet föredrar både jag och min fiskekompis Bert så kallat köpebröd av en speciell sort. Det är inte för att vi är lata utan för att det håller en jämn kvalité som vi själva inte kan uppnå i köket. Märket vi kör med är Pågens Roast ´N Toast som dels har en krispig och hållbar kant samt ett fluffigt inre som båda passar perfekt till krokbete i olika situationer. Så detta bröd brukar vi köpa med oss innan fiskepasset och då helst dagens nygjorda bröd. Som mäskbröd går det bra med Jättefranska eller något annat storpack.
Fluffigt bröd som flyter ”högt” på ytan är dock mitt förstahandsval då det är multens förstaval. Varför de föredrar en brödbit som flyter högt i vattnet kan jag inte riktigt förklara, men det visar sig gång efter annan att just de brödbitarna ryker först. Och jag är inte den som ifrågasätter det, jag bara anpassar mig!
Då ska vi se om vi kan återgå till fisket…
En låg profil är ibland A & O i multefisket – även om det kan göra ont…
När multen är lokaliserad gäller det att positionera sig, om möjligt, med vinden i ryggen. Detta gör det enklare att kontrollera kastet och komma så långt som möjligt. Ibland innebär det att man måste vada långt och ytterst försiktigt, medan det andra gånger innebär att kräla över stock och sten tills man är inom räckhåll. Nu gäller det att bestämma sig för vad man vill med fisket. Vill man ”bara” fånga en multe eller två, vill man få koll på storleken i stimmet och därefter försöka selektera ut någon av de större individerna utan att skrämma hela stimmet?
Se till att smälta in i omgivningen.
Om du bara vill fånga en multe är det enklast att ta en brödbit stor som två tumnaglar och vika runt en trekrok i storlek 10-12 eller 14. Om möjligt, fukta en liten bit av brödet för extra vikt och veva upp så att paketet hänger ca två-tre decimeter från spötoppen. Gör ett bestämt men mjukt kast och följ med spöet genom hela kastet. Försök att försiktigt bromsa linan med handen den sista metern så att det inte ligger för mycket linbågar på vattnet. Nu är det bara att invänta multarnas reaktion och i många fall händer det ingenting. Det är dock bra att börja försiktigt och utan mäskning för att se vad som händer. Efter en stund börjar brödbiten att lösas upp och då vevar du in med ett inledande knyck vilket leder till att brödbiten ligger kvar och efter ett antal kast har du ett gäng gratisbitar därute. I vårt fall är detta den vanligaste metoden och inte sällan börjar till slut någon av multarna att äta och då följer resten med.
Var är nästa brödbit?…
Nu har du en krokförsedd brödbit ute och när väl en fisk tar betet måste du vänta en sekund innan mothugg. Multen spottar sällan och genom att vänta ett ögonblick får du bättre krokning i mothugget. Pang, nu blir det drillning och du reser dig upp och resterande fiskar är borta. Multen glider i håven efter några häftiga rusningar och glädjen är total. Men efter några säsonger kanske man vill ha mer och större fisk. Då gäller det att försöka drilla utan att resa sig upp allt för mycket. Det är inte alltid som det fungerar, men av erfarenhet följer en del av stimmet efter den rusande fisken och undrar vad fasen den har käkat för rolig svamp. Efter en försiktig håvning med låg profil mot horisonten kan det gå att fortsätta fisket på samma stim. Detta är dock hyfsat uteslutet om man står utvadad, men som landkrabba kan det ha sina fördelar.
Multekikare och fickorna fulla med bröd gav resultat!
Om du nu har ett gäng trekilosmultar på kontot och vill öka på personbästat behövs det inga mirakelsprayer, specialboilies eller cykeltröjor med en massa sportfiskeföretagsloggor på. De flesta multefiskare jag känner kör med trekrokar i storlek 10-14 och det gör att multar i de flesta storleksregister får in betet i munnen. Har man dock fått igång ett stim till att äta och har is nog i magen kan man med fördel gå upp i krok- och betesstorlek. Med en trekrok i storlek 6-8 och då med en lite större brödbit går det lättare att sortera ut lite större exemplar. De mindre multarna (okej, jag vet att en trekilos inte är liten…) kommer fortfarande att försöka få in betet i munnen, men de misslyckas oftast. Det göder ätbeteendet hos de övriga fiskarna i och med att betet fortfarande ligger kvar och till slut kanske en större individ hinner fram. Och en större individ har naturligtvis en större mun – därav att man går upp i krok- och betesstorlek. Detta gäller förövrigt även vid flötmete.
När man försöker selektera större fisk föredrar jag att använda kant/skorpbiten på brödbiten och då även att kroka fast i denna med två av krokarna. Brödbiten håller lite längre vid angrepp från flera fiskar och den flyter också upp lättare när en mindre fisk släpper taget. Ibland kan det bli en hel del turbulens när en handfull multar slåss om maten och då kan en inkråmsbit snabbt lossna och man får beta om.
Denna taktik med mäskning endast via gamla krokbitar gör att du ofta undviker multefiskarens främsta gissel – måsar och trutar. Jag är vän av fåglar, men när du har läge på multe är ett gäng flaxande och skränande brödtjuvar lika roligt som att åka till Ullared. Jag har dock sett många fiskare som inleder passet med att ösa ut bröd och det leder obönhörligen till att vitfåglarna kommer. Från denna metod kommer lösningen med att göra färgat bröd och jag har kört ganska mycket med egenfärgade bagels och franskbröd. Det är inga konstigheter utan man gör bröd som vanligt och blandar i färgämnen som normalt används till boiliebak. Det färgade brödet associeras inte lika lätt till mat för fåglarna, men det är detsamma för multarna och fångsterna är inte i paritet som vid fiske med vanligt bröd. Därför undviker jag helst både mäskning och fiske med färgat bröd, men ibland måste man mäska för att få igång fisken.
Mer om mäskning, mer taktik och metodik samt lite till följer i en kommande del av denna bloggföljetong!
Tight lines! / Text: © Mikael Johansson – Bilder: © Mikael Johansson & Bert Lachner
Länk: (Multetips del 1 – Lokalisering)
