Ibland blir det inte alltid som man tänkt sig… Det var rubriken på min förra reserapport efter att jag återvänt från Panamas ”Tuna Coast” 2013. Fisket var inte på topp då, men ändå kröntes resan av en Mega-Cubera samt flera andra stygga fiskar. I år återvände jag med fem resenärer ur den gruppen samt en glad norrlänning.

En pilgrimsfalk på en klippö långt ut till havs.

En pilgrimsfalk på en klippö långt ut till havs.

 

De första dagarna var ganska tröga om man ser till stor fisk, men jag fick en nytändning på speed jigging då jag provade en alternativ metod. Jag ska villigt erkänna att jag nästan alltid känt mig som ett dagisbarn som motvilligt blivit pådyvlad en bävernylonoverall och utschasad i regnet en måndagsmorgon så fort guiden har stannat och sagt ”Jigging”. Bara tanken på att skicka ner jiggen till 80-90 meters djup och tokveva fanskapet upp och ner har, trots ett flertal stora groupers och amberjacks, närmast känts som en bestraffning än ett roligt fiske. Det finns de som gillar metoden och de finns de, likt mig, som inte riktigt kommer överens med den.

Undertecknad med en Barred Cubera – tangerar nog IGFA All tackle-världsrekord.

 

Därför var det med stor glädje jag med enkelhet kunde fånga fler fiskar under den första fiskedagen än jag gjorde på hela förra resan. Tack alla japanska YouTube-klipp – jag saluterar er och våra panamanska skeppare! Jag ska inte gå in på detaljer, så jag ska bara rabbla upp min artlista: Big Eye Jack, Jack Crevalle, Bluefin Trevally, Rainbow Runner, Blue Runner, Yellowfin Tuna, Amberjack, Albacore, Bonito, Snappers (av flera olika former), Grouper samt några arter till jag inte kan namnet på. Klart godkänd metod för oss latmaskar!

Biiig fish!

Biiig fish!

 

Eftersom vi var fördelade på tre olika båtar blir det svårt att fånga alla ögonblick, men jag ska försöka förmedla i korthet vad som hände i stort.

Jag fiskade tillsammans med norrlänningen Ronald Götzén som visade sig vara en ofrivillig expert på att kroka stora horngäddor, eller Needle fish som de också kallas. Jag tycker det är riktigt kul när resenärer fångar alla sorter av stor fisk, men de där huggtandsförsedda kreaturen som rusar snabbare än Usain Bolt gillar jag inte eftersom de har en förkärlek att tokrusa helt planlöst i 300 km/h och helst ibland hoppa in i båten. Och när våra rutinerade skeppare duckar, då duckar jag också. (Och det skedde flera gånger). Men Ronald fick många, det gjorde han! Men han fick också två Roosterfish på livebait. En riktigt, riktigt fin rooster samt en förbannat stor Rooster. Han drog även till med en popperfångad Cubera på 20 kilo. Snyggt jobbat!

Stooor horngädda!

Stooor horngädda!

 

Stor Roosterfish

Stor Roosterfish

 

Ännu större Roosterfish

Ännu större Roosterfish

 

Poppercubera!

Poppercubera!

 

I den andra båten slet Tor-Henning, Glenn och Andreas från Norge som djur hela veckan. Det kom upp fina Roosters, tappades cubera fångades snappers och mycket annat kul, men glädjen förbyttes snabbt till smolk när Andreas en dag tappade ”den största Rooster han någonsin sett” efter ett luftsprång då linan gick av. Andreas har under tidigare resor stiftat bekantskap med ”Tuppfiskar” kring 25 kilo så han vet vad han talar om. Fiske är fiske och ibland är det mer pina än nöje… Eller som Andreas själv beskrev det: ”Fuck pop until you drop… det är pop until something breaks”. Och ”breaks” blev det även under den sista fiskedagen när Tor-Henning krokade en 25-kilos Amberjack på popper. Spöet gick av rakt ovanför handtaget så det fick bli att guiden Chino höll i spöet och Tor-Henning vevade på bäst han kunde i resterande del. Men upp kom fisken!

Nyfiken havssula

Nyfiken havssula

 

Eddie och Petter var precis som oss andra taggade till tusen efter 2013 års resa. Eddie landade då sin drömcubera och Petter hade ren otur när två dito missade poppern i hugget samt att en slet sönder hans Dumbell-popper i hugget. Att duon hade övat taktik, mothugg och drillning i sömnen märktes. Eddie slog till med en riktigt snygg Rooster och en brutal Cubera. Petter kontrade med en brutal Rooster, samt hela två brutala Cuberas. Den ena Cuberan var i båten mindre än 1 minut efter hugg vilket visar på målmedvetenhet! Som om inte den trion var nog fångade han även en stor Yellowfin Tuna på samma lokal. Den tog dock betydlig längre tid att landa och även om jag inte var ombord vid tillfället har jag sett videon. Jag förstår att det tar på krafterna att landa en brutal Cubera och en stor tonfisk under samma dag, men tonfiskfajten såg mer ut som en mim-artist som försökte gestalta Kama Sutra-boken under 40 minuter. Många ställningar blir det… Men även den fisken kom upp och blev till en fantastisk middag som flera av oss beskriver som det bästa vi någonsin ätit.

Eddie med sin efterlängtade Roosterfish!

Eddie med sin efterlängtade Roosterfish!

 

Petter med 20 kilo tonfisk!

Petter med 20 kilo tonfisk!

 

Cubera!

Cubera!

 

Drömrooster!

Drömrooster!

 

Drömcubera!

Drömcubera!

 

Själv hade jag en oerhört rolig resa som reseledare. Kunniga och exalterade resenärer gör mitt jobb enkelt, även om jag inte kan trolla fram all fisk. Det gjorde ni själva! Och som naturnörd gjorde The Tuna Coast livet inte enkelt. Att få popperfiska mellan sulor, stormsvalor, liror, delfiner, valar och pippande sköldpaddor – det finns så mycket att titta på att jag fortfarande har nackspärr!

En sandlöpare på morgonpromenad.

En sandlöpare på morgonpromenad.

 

Svart stormsvala

Svart stormsvala

 

Fregattfågel

Fregattfågel

 

Sedan sist hade lodgen nya ägare i form av Pierre och Clemence. De var fantastiskt trevliga och maten var helt makalöst bra. Trerätters som fick alla att smälta! Och boendet på den lilla lodgen med pool i mitten var också som vanligt riktigt bra. Vid hemfärd från förra resan sades det att ”Vi är inte klara här”. Jag håller med. I år var det Andreas linbrott och ord som ”Vi må tilbake”. It´s a go. Vi är inte klara här.

Fresh tuna for dinner!

Fresh tuna for dinner! (iPhone-bilder)

 

De som däremot är klara här är fyra stycken Halcos, fyra Dumbell, några X-Rap samt ett stort antal andra halvt sönderslitna beten. De kan beskådas över baren på lodgen i Pedasi. De bara hänger där…

En Cubera färdig att landas för ett snabbt foto och sedan återutsättning.

En Cubera färdig att landas för ett snabbt foto och sedan återutsättning.

 

Om du är intresserad av en Panamaresa – kontakta mig på mikael@mikaeljohansson.com för mer information.

Over & Out – Mikael Johansson

Mikael Johansson

Author Mikael Johansson

More posts by Mikael Johansson

Join the discussion One Comment

Leave a Reply